Skriv ut Lägg till Bokmärke

Noteringar


Träd:  

Träffar 201 till 250 av 1,431

      «Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ... 29» Nästa»

 #   Noteringar   Länkad till 
201 begravdes i Selånger i föräldrarnas grav.
Passenger Bertil Wernberg
Arrived aboard the Stockholm on June 30, 1921

Batch Number: P00010-5
Packet Number:
Record Number:
Page Ref. Number: 155
Page Line Number: 0024
First Name: Bertil
Last Name: Wernberg
Age at Arrival: 25y
Gender Code: M
Marital Status: S
U. S. Citizen? No
Ship Crew? No
Nationality: Sweden, Swedish
Place of Residence: Stode, Sweden
Standardized Place of Residence:
Ship Name: Stockholm
Standardized Ship Name: Stockholm
Ship Arrival Date: 30 Jun 1921
Ship Arrival Port: New York
Departure Port: Gothenburg, Sweden
Standardized Departure Port: Goteborg, Goteborg och Bohus, Sweden
ID Number: 100105150456

Stockholm
Built by Blohm & Voss Shipbuilders, Hamburg, Germany, 1900. 12835 gross tons; 571 (bp) feet long; 62 feet wide. Steam triple expansion engines, twin screw. Service speed 15 knots. 2103 passengers ( 282 first class, 21 second class, 1800 third class ).

Built for Holland - America Line, Dutch flag, in 1900 and named Potsdam. Rotterdam-New York service. Sold to Swedish American Line, in 1915 and renamed Stockholm. Gothenburg-New York service. Sold to Additional Arrivals, in 1928 and renamed Solglimt. Shetland Islands service. Rebuilt as a whaling mothership. Sold to Norwegian owners, in 1930. Seized by German Navy, in 1941 and renamed Sonderburg. Scuttled at Cherbourg in 1944. Salvaged and scrapped in 1947.

Johan BERTIL Vernberg
Födelsedatum: 1895-09-09
Avliden: 1968-11-15
Gravsattdatum: 1968-11-
Ort: Torp
Kyrkogård: 1926 Års Kyrkogård
Församling: Selångers församling
Gravnummer: 26 2 193
Del: 2

i. Johan Bertil Wernberg, född es utom äktenskapet den 9 september
1895 i Gransjön, Stöde socken (Y). Som sjuttonåring började Bertil
arbeta som skogshuggare åt Vivstavarvs Skogs AB, han bodde fort-
farande hemma i föräldrarhemmet. 1921 lämnade han Fanbyn no. 5,
där föräldrarna bodde, för att resa till Amerika och Alaska. Han hade
fått löfte om att få bo hos sin kusin Leslie som brevledes hade berättat
om möjligheterna till att tjäna stora pengar och skapa sig en förmö-
genhet. I juni år 1921 bar det iväg från Göteborg med ångfartyget
Sverige mot det stora landet i väst, för att stiga iland på Ellis Island
den 30 juni samma år. Resan var ingen lyxkryssning direkt, de fles-
ta av emigranterna fick bo och leva på skeppsdäcket under den
långa resan. Det enda skydd man hade mot oväder som man hade
var en pressening som man kunde dra över sig
Bertil Wernberg utanför hemmet i Fanbyn

Ångfartyget STOCKHOLM

Många fartyg har burit huvudstadens namn, särskilt inom örlogsflottan. Inom handelsflottan förekommer namnet
STOCKHOLM mera sällan, i varje fall när det gäller större fartyg. Det gamla Swenska Ost-Indiska Compagniet
hade ett segelfartyg, som hette STOCKHOLM, som avseglade till Fjärran Östern i december 1737.

Svenska Amerika Linien första fartyg fick namnet STOCKHOLM. Hon var byggd i Hamburg år 1900 och ägdes
ursprungligen av Holland-Amerikalinjen under namnet POTZDAM. Fartyget köptes av Svenska Amerika Linjen
1915 och gjorde sin första resa under svensk flagg från Göteborg till New York den 11 december år 1915. Under
det första året gjordes inte mindre än 7 resor tur/retur med totalt 7.442 passagerare och 53.000 ton gods.

Stockholm med sina 7600 hk var utrustad med 2 trippelångmaskiner och 7 ångpannor vilka förbrukade hela 150 ton
kol / dygn av de 4.000 ton som hon bunkrade, fartygets maskiner sköttes av 70 man varav 10 maskinbefäl.

Flera hundra var man som levde under dessa förhållan-
den på skeppsdäcket. Värst utsatta var barnen av vilka många aldrig fick se det nya landet. Det var inte heller ovanligt att resenärerna drabbades av sjukdomar och ohyra, då framförallt löss.

Väl framme fick alla emigranter genomgå en läkar-
kontroll och ett förhör för att de amerikanska myndig-
heterna skulle få bekräftelse på att emigranterna inte
förde med sig några smittsamma sjukdomar eller att
dom var kriminellt belastade.

När så alla procedurer var överstökade utspisades man i en stor förrådsbyggnad som var ombyggd till matsal, inredningen bestod av långbord med tillhö-rande bänkar. Här satt flera hundra människor och
Emigranter på ångaren Stockholms däck åt sitt första mål mat på amerikansk jord

Efter ankomsten till Ellis Island och New York gick fär-
den vidare mot Anchorage i Alaska där kusinen Leslie
levde. Bertils tanke var nog att han skulle tjäna ihop en
förmögenhet på jakt av pälsdjur kombinerat med guld-
letande.

Dess värre så gick de flesta pengarna direkt i halsen genom hans problem med starkare drycker, varför han
aldrig lyckades skapa något kapital. Hela äventyret slu-
tade med en katastrof då han fick fly från Amerika efter
att ha slagit en antagonist så illa, i samband med sprit-
drickande, så att denne sedemera avled. Hela histo-
rien avslöjades när Leslie besökte Sverige i slutet av
1950-talet. Efter hemkomsten bosatte sig Bertil i en
timrad stuga i Fanbyskogarna, där han levde fram till
början på 1960 varefter han blev intagen på ålderdoms-
hemmet i Torp. Matsalen på Ellis Island

Johan Bertil Wernberg avled den 15 november 1968 i
Torp (Y), han begravdes i Selånger i föräldrarnas grav
på 1926-års kyrkogård.
 
Wernberg, Johan Bertil (I3)
 
202 Bengt Nilsson Bookman, föddes troligen i Boaskog i Flisby socken omkr. åren 1675-77, som sjätte barn
till bonden Nils Larsson i Boaskog och dennes hustru Elin Erengisslesdotter. Exakt när Bengt Nilsson kom till
Höreda har inte gått att utröna, dock kan man klart påvisa att han bodde och tjänstgjorde som dräng hos bonden
Måns på Nifsarp vintern 1697-98 då han finns noterad som dopvittne till brodern Daniel Nilssons son Nils samt
till bröderna Måns´ och Pers barn .

En in- resp. utflyttningslängd för Höreda åren 1698-1712 finns bevarad i Höreda födelselängd C:1, 27169, där
följande står att läsa för år 1699: ”1. Hustru Elin Ehre Gislesdotter ifrån Flisby sochn, til heemvist hos sine barn
i Sporarp. Numero 1.” I Spårarp, som var ett torp under herrgården Ryningsholm, Höreda socken, bodde vid
denna tid Bengt Nilsson, som då var nygift. Detta styrks också av en dopvittnesnotis från Höreda daterad den
21 februari 1699 i Höreda C:1 där det framgår att Bengt nu bodde på torpet Spårarp som låg under herrgården
Ryningsholm, han var då dräng hos den nyblivna torparänkan, Elisabeth Håkansdotter, efter Anders Sunesson i
Spårarp, som hade blivit begravtd den 5 februari 1699 i Höreda.

Samma sommar, den 13 juli 1699, som Bengt Nilsson flyttade in på Spårarp, flyttade änkan Elisabeth
Håkansdotter med sin familj från Spårarp till Björkö socken. Bengt övertog nu torpet, samtidigt som pigan
Ingrid Jonsdotter flyttade in från Sjustakvarn, även det under Ryningsholm, där hon hade arbetat som piga åt
bonden Per Nilsson, gift med Ingrids syster Sigrid Jonsdotter. Bengt och Ingrid bodde nu alltså som fästfolk
på det nyss övertagna torpet och den 8 oktober 1699 gifte sig Bengt och Ingrid.

Strax efter bröllopet flyttade Bengts moder, Elin Erengislesdotter, från Flisby till det nygifta paret, Flytten
till Spårarp och formuleringen i flyttlängden, ”till sine barn i Sporarp”, kan vara det slutgiltiga beviset på
att Bengt Nilsson Bookman verklingen var son till Nils Larsson. Spårarp beboddes endast av en familj så
uttrycket ”sine barn” används här troligen i betydelsen ” barnbarn”, jag har sett det användas på liknande
sätt i andra sammanhang. Uttrycket kan också möjligen syfta på Elins försörjning genom sönerna Måns, Per
och Bengt.

Den 23 april 1705 avled Elin, 78 år gammal, hos sonen Per i Havravik, Höreda socken. Att Elin dog på
Havravik kan tyda på att hon regelbundet flyttade mellan sönerna och att dessa vekligen delade på försörj-
ningsbördan.

Av mantalslängderna för åren 1704, 1710, 1713, 1716, 1719, 1720 och 1721 samt återkommande referenser
som dopvittne vid olika dop i Höreda församling kan man se att Bengt Nilsson efter giftermålet kontinuer-
ligt bodde kvar på Spårarp med sin familj. År 1710 blev Bengt Nilsson utnämnd som skogvaktare i norra
och nordvästra delarna av Östra härad i Jönköpings län. Det är också nu som han, liksom brodern Måns,
börjar använda efternamnet Bookman, i alla tidigare handlingarna kallas han endast för Bengt Nilsson.

Årtalet för Bengt Nilsson Bookmans tillträde som skogvaktare framgår av att han för första gången dyker upp i
Östra härads domböcker detta år, Östra häradsrätt AI:15, samt av de indirekta referenser som lämnas i en
tvist om Björkholms Håkansgård 1767-68 (Kammarkollegium, 2:a provinskontoret, årshandlingar nr. 34/1767,
Jönköpings län, förvarade i Riksarkivet).
Han är också omnämnd i ett brev från
sin dotterson Adam Stenborg till bergs-
kollegiet den 23 juni 1768 och som finns
bevarat i Bergskollegiets arkiv med brev
och suppliker, huvudserie I, år 1768
som förvaras i Riksarkivet.

Slutligen är han omnämnd i eget utrop,
enligt vittnesuppgift, då han en vårdag
1731 i sin stuga blev misshandlad blodig
av kronolänsmannen Jonas Sellman, då
denne skulle beslagta Bengt Bookmans
bössor för att de mot en ny förordning
legat laddade hemma, i olåst rum: ”...se
huru jag är hanterad grannar jag har tient Björkhoms gård, Alseda socken bygd omkr.1750
i 20 åhr, men aldrig blifvit så hanterad”
(utdrag ur Östra häradsrätts sommarting år 1731, mål nr. 30, Östra häradsrätt arkiv AI: 22).

De första fjorton åren av sin skogvaktartid bodde Bengt Bookman kvar utanför sitt distrikt. 1724 eller senast
i början av 1725 bosatte sig familjen i Alseda socken. Årtalet för flyttningen till Alseda framgår av att han
år 1725 för första gången är upptagen i mantalslängden för Alseda. I Alseda bosatte han sig på sitt lönehemman,
Björkholm Håkansgård, stundom även kallad Kronogården. Östra härad hade två skogvaktare, vilket framgår
av bl.a. verifikationer i länsräkenskaperna samt mål i domböckerna från 1720 - och 1730-talen. Dessa två
med var sitt distrikt, delade på lönehemmanen 1/2 mantal Björkholm Håkansgård samt 1/4 mantal Lussebo,
båda iAlseda socken.

Av de mantalslängder som finns bevarade framgår det att Bengt Nilsson Bookman från 1725 brukade hälf-
ten av Håkansgården, den andre skogvaktaren i häradet bodde inte på ”sin” halva, här bodde istället en kro-
nobonde, som avflyttade år 1728. Åren 1728 till 1731 tycks Bengt Nilsson Bookman ha brukat hela gården,
han fick förstås under tiden då själv betala halva räntan till den andre skogvaktaren. 1731 lämnade Bengt
Bookman sin skogvaktartjänst till sin svärson Nils Stenborg, som enligt sommartinget 1731 i Östra härad
övertog skogvaktarsysslan genom fullmakt den 9 april 1731. Makarna Bengt och Ingrid bodde kvar på går-
den, med undantag av att dom saknade brukningsdel enligt mantalslängden från 1737.

Åren 1738-41 står Bengt Nilsson Bookman åter som innehavare av 1/4 mantal, han bodde nu, i en stuga och
i ett matlag tillsammans med dottern Helena och dennes man Per Svensson, vilken var hans hälftenbrukare,
hus hållet betecknas som fattigt. Fattigdomen var dock inte ovanlig av mantalslängderna framgår att Bengts
hushåll ofta var fattigt, så är hushållet t.ex. avkortat 1716, 1719 och 1720. Runt årsskiftet 1719-1720 står
Bengt som ”utsend”, troligen någon kommendering som har samband med det ännu pågående kriget.

Även om fattigdomen var besvärande för familjen, så framgår det av kyrkoräkenskaperna för Alseda försam-
ling att Bengt Bookman detta till trots var en flitig givare till kyrkan (se Alseda LI:a 1). Måhända förväntades
detta av en kronans man , även om lönerna för skogvaktarna som regel var usla. Årslönen uppgick till 12 ½
daler silvermynt/år plus 1/3 av eventuella betalda böter i distriktet. Nu var det inte helt lätt att driva in dessa
böter då det var ytterst svårt att komma åt de bötfällda. Dels krävde det ett idogt arbete och dels var många
av de dömda bönder som hade skydd av sina gelikar, ofta hjälpte de till att skydda varandra, till och med
genom att vittna till varandras fördel.

Följande rader hämtade ur överjägmästaren, i Jönköpings län, och hovsekreteraren Brantings brev till lands-
hövding Jacob Ludvig von Saltzas i Jönköping, daterat i Orraryd den 3 april 1754, belyser de problem som
skogvaktarna fick leva med i sitt tjänsteutövande. Han skriver: ”Högvälborne Herr General Major och Lands-
höfdingen samt Commendeuren är noga Underrättad om Jägeri Statens svaga och ringa löhn, hvilken ock
där medelst mycket (sic) förminskas, när Skogvaktaren ei Sielf bebor dess löningshemman, Emedan räntan
efter uträkning, ingalunda svarar emot förmånen, att Sielf bebo löningshemmanet och undvika att hyra sig
hus, och Köpa födan, så väl för Sig som en häst, den han så litet, som mat och kläder umbära kan”
(Kammarkollegium, 2:a provinskontoret, Årshandlingar, nr. 8/1754, Jönköpings län, förvaras i RA).

Av detta förstår man, att skogvaktarna, i synnerhet om de bildat familj, var hänvisade till att söka ordna sig jord-
bruk på annat håll, för den händelse de inte fått tillstånd att som boställe bebo lönehemmanet. Det är då inte
heller att undra på om Bengt Bookman under de första 14 åren av sin tjänstetid kanske inte hade något

bättre alternativ än att bo kvar på sitt torp, då det måste varit svårt nog för honom att sköta, som framgår
av domböckerna, då en skogvaktare hade många förpliktelser och ofta måste ränna runt i häradet, för att
söka uppdaga olagligheter, skjuta av rovdjur, hålla syner, delta vid tingen m.m.

Förutom fattigdomen började nu också åldern ta ut sin rätt. Redan i 1730 års mantalslängd kan man läsa om
Ingrid som beskrivs på följande sätt, ”gammal och döf”, dessutom anges än en gång att hushållet är fattigt.
År 1743 anges Bengt och Ingrid vara boende hos sonen Nils Bookman, som detta år hade återkommit från
Höreda socken till Björkholm

Den 22 oktober 1747 avled Ingrid Jonsdotter på Björkholm Håkansgård och fem månader senare, den 20
mars år 1748 lämnade skogvaktaren Bengt Nilsson Bookman jordelivet och begravdes i Alseda kyrka tillsam-
mans med sin hustru.

Barn till Bengt Bookman och Ingrid Jonsdotter:

i. Nils Bengtsson, född den 25 september 1700 i Spårarp, Höreda socken. Bland dopvittnena 1700 återfinns
Per Nilsson i Havravik och Måns Nilssons hustru, Ingeborg i Nifsarp.

ii. Annicka Bengtsdotter, född 22 september 1704 i Spårarp, Höreda socken och avled den 15 maj år 1768
i Björkholm, Alseda socken. Annicka vigdes någon gång kring 1730 med skogvaktaren Nils Stenborg
som var född den 22 november 1706 i Odensvi socken och son till bonden Lars Persson och dess hustru
Ingeborg Broddsdotter från Odensvi. Nils Stenborg skogvaktare i halva Östra härad övertog också så
småningom svärfaderns distrikt. Den 3 september 1782 avled Nils Stenborg i Björkholms Håkansgård,
Alseda socken.

39. iii. Helena Bengtsdotter, född den 12 juni 1712 i Spårarp, Höreda. Bland dopvittnena vid Helenas dop åter-
fanns Per Nilsson i Havravik, hans hustru Karin och deras dotter, Maria Persdotter i Havravik samt Måns
Nilssons dotter Karin Månsdotter i Nifsarp. Den 26 september 1736 vigdes Helena Bengtsdotter med
drängen Per Sunesson (Svensson), några exakta uppgifter går inte att få fram då vigsellängd saknas för
det aktuella året. Det kan dock till viss del styrkas genom mantalslängderna för Alseda socken som bl.a.
visar att Per som före vigseln står som dräng på Håkansgården nu plötsligt står som hälftenbrukare hos
Bengt Bookman på Spårarp. År 1743, då Helenas broder Nils återkom från Höreda socken, flyttade Per
och Helena till Håkarp i Edshults socken i Jönköpings län. Att de verkligen bodde i Edshult, framgår av
att Helena nämns som boende på torpet Håkarp i Edshults socken i samband med sin brorsdotters dop,
den 19 september 1744, då hon finns uppsatt som dopvittne i födelselängden. I början av 1780-talet
flyttar Helena tillbaka till Alseda socken och Björkholm där hon den 4 juli 1784 avled., dödsnotisen
finns dock i Edshults kyrkobok, trots att hon enligt noteringarna i Alseda husförhörslängd AI:5 står
som död, troligen på grund av att hon flyttade mellan barnen de sista åren.
 
Bokman, Skogvaktare Bengt Nilsson (I2606)
 
203 Bengt Nilsson Bookman, föddes troligen i Boaskog i Flisby socken omkr. åren 1675-77, som sjätte barn
till bonden Nils Larsson i Boaskog och dennes hustru Elin Erengisslesdotter. Exakt när Bengt Nilsson kom till
Höreda har inte gått att utröna, dock kan man klart påvisa att han bodde och tjänstgjorde som dräng hos bonden
Måns på Nifsarp vintern 1697-98 då han finns noterad som dopvittne till brodern Daniel Nilssons son Nils samt
till bröderna Måns´ och Pers barn .

En in- resp. utflyttningslängd för Höreda åren 1698-1712 finns bevarad i Höreda födelselängd C:1, 27169, där
följande står att läsa för år 1699: ”1. Hustru Elin Ehre Gislesdotter ifrån Flisby sochn, til heemvist hos sine barn
i Sporarp. Numero 1.” I Spårarp, som var ett torp under herrgården Ryningsholm, Höreda socken, bodde vid
denna tid Bengt Nilsson, som då var nygift. Detta styrks också av en dopvittnesnotis från Höreda daterad den
21 februari 1699 i Höreda C:1 där det framgår att Bengt nu bodde på torpet Spårarp som låg under herrgården
Ryningsholm, han var då dräng hos den nyblivna torparänkan, Elisabeth Håkansdotter, efter Anders Sunesson i
Spårarp, som hade blivit begravtd den 5 februari 1699 i Höreda.

Samma sommar, den 13 juli 1699, som Bengt Nilsson flyttade in på Spårarp, flyttade änkan Elisabeth
Håkansdotter med sin familj från Spårarp till Björkö socken. Bengt övertog nu torpet, samtidigt som pigan
Ingrid Jonsdotter flyttade in från Sjustakvarn, även det under Ryningsholm, där hon hade arbetat som piga åt
bonden Per Nilsson, gift med Ingrids syster Sigrid Jonsdotter. Bengt och Ingrid bodde nu alltså som fästfolk
på det nyss övertagna torpet och den 8 oktober 1699 gifte sig Bengt och Ingrid.

Strax efter bröllopet flyttade Bengts moder, Elin Erengislesdotter, från Flisby till det nygifta paret, Flytten
till Spårarp och formuleringen i flyttlängden, ”till sine barn i Sporarp”, kan vara det slutgiltiga beviset på
att Bengt Nilsson Bookman verklingen var son till Nils Larsson. Spårarp beboddes endast av en familj så
uttrycket ”sine barn” används här troligen i betydelsen ” barnbarn”, jag har sett det användas på liknande
sätt i andra sammanhang. Uttrycket kan också möjligen syfta på Elins försörjning genom sönerna Måns, Per
och Bengt.

Den 23 april 1705 avled Elin, 78 år gammal, hos sonen Per i Havravik, Höreda socken. Att Elin dog på
Havravik kan tyda på att hon regelbundet flyttade mellan sönerna och att dessa vekligen delade på försörj-
ningsbördan.

Av mantalslängderna för åren 1704, 1710, 1713, 1716, 1719, 1720 och 1721 samt återkommande referenser
som dopvittne vid olika dop i Höreda församling kan man se att Bengt Nilsson efter giftermålet kontinuer-
ligt bodde kvar på Spårarp med sin familj. År 1710 blev Bengt Nilsson utnämnd som skogvaktare i norra
och nordvästra delarna av Östra härad i Jönköpings län. Det är också nu som han, liksom brodern Måns,
börjar använda efternamnet Bookman, i alla tidigare handlingarna kallas han endast för Bengt Nilsson.

Årtalet för Bengt Nilsson Bookmans tillträde som skogvaktare framgår av att han för första gången dyker upp i
Östra härads domböcker detta år, Östra häradsrätt AI:15, samt av de indirekta referenser som lämnas i en
tvist om Björkholms Håkansgård 1767-68 (Kammarkollegium, 2:a provinskontoret, årshandlingar nr. 34/1767,
Jönköpings län, förvarade i Riksarkivet).
Han är också omnämnd i ett brev från
sin dotterson Adam Stenborg till bergs-
kollegiet den 23 juni 1768 och som finns
bevarat i Bergskollegiets arkiv med brev
och suppliker, huvudserie I, år 1768
som förvaras i Riksarkivet.

Slutligen är han omnämnd i eget utrop,
enligt vittnesuppgift, då han en vårdag
1731 i sin stuga blev misshandlad blodig
av kronolänsmannen Jonas Sellman, då
denne skulle beslagta Bengt Bookmans
bössor för att de mot en ny förordning
legat laddade hemma, i olåst rum: ”...se
huru jag är hanterad grannar jag har tient Björkhoms gård, Alseda socken bygd omkr.1750
i 20 åhr, men aldrig blifvit så hanterad”
(utdrag ur Östra häradsrätts sommarting år 1731, mål nr. 30, Östra häradsrätt arkiv AI: 22).

De första fjorton åren av sin skogvaktartid bodde Bengt Bookman kvar utanför sitt distrikt. 1724 eller senast
i början av 1725 bosatte sig familjen i Alseda socken. Årtalet för flyttningen till Alseda framgår av att han
år 1725 för första gången är upptagen i mantalslängden för Alseda. I Alseda bosatte han sig på sitt lönehemman,
Björkholm Håkansgård, stundom även kallad Kronogården. Östra härad hade två skogvaktare, vilket framgår
av bl.a. verifikationer i länsräkenskaperna samt mål i domböckerna från 1720 - och 1730-talen. Dessa två
med var sitt distrikt, delade på lönehemmanen 1/2 mantal Björkholm Håkansgård samt 1/4 mantal Lussebo,
båda iAlseda socken.

Av de mantalslängder som finns bevarade framgår det att Bengt Nilsson Bookman från 1725 brukade hälf-
ten av Håkansgården, den andre skogvaktaren i häradet bodde inte på ”sin” halva, här bodde istället en kro-
nobonde, som avflyttade år 1728. Åren 1728 till 1731 tycks Bengt Nilsson Bookman ha brukat hela gården,
han fick förstås under tiden då själv betala halva räntan till den andre skogvaktaren. 1731 lämnade Bengt
Bookman sin skogvaktartjänst till sin svärson Nils Stenborg, som enligt sommartinget 1731 i Östra härad
övertog skogvaktarsysslan genom fullmakt den 9 april 1731. Makarna Bengt och Ingrid bodde kvar på går-
den, med undantag av att dom saknade brukningsdel enligt mantalslängden från 1737.

Åren 1738-41 står Bengt Nilsson Bookman åter som innehavare av 1/4 mantal, han bodde nu, i en stuga och
i ett matlag tillsammans med dottern Helena och dennes man Per Svensson, vilken var hans hälftenbrukare,
hus hållet betecknas som fattigt. Fattigdomen var dock inte ovanlig av mantalslängderna framgår att Bengts
hushåll ofta var fattigt, så är hushållet t.ex. avkortat 1716, 1719 och 1720. Runt årsskiftet 1719-1720 står
Bengt som ”utsend”, troligen någon kommendering som har samband med det ännu pågående kriget.

Även om fattigdomen var besvärande för familjen, så framgår det av kyrkoräkenskaperna för Alseda försam-
ling att Bengt Bookman detta till trots var en flitig givare till kyrkan (se Alseda LI:a 1). Måhända förväntades
detta av en kronans man , även om lönerna för skogvaktarna som regel var usla. Årslönen uppgick till 12 ½
daler silvermynt/år plus 1/3 av eventuella betalda böter i distriktet. Nu var det inte helt lätt att driva in dessa
böter då det var ytterst svårt att komma åt de bötfällda. Dels krävde det ett idogt arbete och dels var många
av de dömda bönder som hade skydd av sina gelikar, ofta hjälpte de till att skydda varandra, till och med
genom att vittna till varandras fördel.

Följande rader hämtade ur överjägmästaren, i Jönköpings län, och hovsekreteraren Brantings brev till lands-
hövding Jacob Ludvig von Saltzas i Jönköping, daterat i Orraryd den 3 april 1754, belyser de problem som
skogvaktarna fick leva med i sitt tjänsteutövande. Han skriver: ”Högvälborne Herr General Major och Lands-
höfdingen samt Commendeuren är noga Underrättad om Jägeri Statens svaga och ringa löhn, hvilken ock
där medelst mycket (sic) förminskas, när Skogvaktaren ei Sielf bebor dess löningshemman, Emedan räntan
efter uträkning, ingalunda svarar emot förmånen, att Sielf bebo löningshemmanet och undvika att hyra sig
hus, och Köpa födan, så väl för Sig som en häst, den han så litet, som mat och kläder umbära kan”
(Kammarkollegium, 2:a provinskontoret, Årshandlingar, nr. 8/1754, Jönköpings län, förvaras i RA).

Av detta förstår man, att skogvaktarna, i synnerhet om de bildat familj, var hänvisade till att söka ordna sig jord-
bruk på annat håll, för den händelse de inte fått tillstånd att som boställe bebo lönehemmanet. Det är då inte
heller att undra på om Bengt Bookman under de första 14 åren av sin tjänstetid kanske inte hade något

bättre alternativ än att bo kvar på sitt torp, då det måste varit svårt nog för honom att sköta, som framgår
av domböckerna, då en skogvaktare hade många förpliktelser och ofta måste ränna runt i häradet, för att
söka uppdaga olagligheter, skjuta av rovdjur, hålla syner, delta vid tingen m.m.

Förutom fattigdomen började nu också åldern ta ut sin rätt. Redan i 1730 års mantalslängd kan man läsa om
Ingrid som beskrivs på följande sätt, ”gammal och döf”, dessutom anges än en gång att hushållet är fattigt.
År 1743 anges Bengt och Ingrid vara boende hos sonen Nils Bookman, som detta år hade återkommit från
Höreda socken till Björkholm

Den 22 oktober 1747 avled Ingrid Jonsdotter på Björkholm Håkansgård och fem månader senare, den 20
mars år 1748 lämnade skogvaktaren Bengt Nilsson Bookman jordelivet och begravdes i Alseda kyrka tillsam-
mans med sin hustru.

Barn till Bengt Bookman och Ingrid Jonsdotter:

i. Nils Bengtsson, född den 25 september 1700 i Spårarp, Höreda socken. Bland dopvittnena 1700 återfinns
Per Nilsson i Havravik och Måns Nilssons hustru, Ingeborg i Nifsarp.

ii. Annicka Bengtsdotter, född 22 september 1704 i Spårarp, Höreda socken och avled den 15 maj år 1768
i Björkholm, Alseda socken. Annicka vigdes någon gång kring 1730 med skogvaktaren Nils Stenborg
som var född den 22 november 1706 i Odensvi socken och son till bonden Lars Persson och dess hustru
Ingeborg Broddsdotter från Odensvi. Nils Stenborg skogvaktare i halva Östra härad övertog också så
småningom svärfaderns distrikt. Den 3 september 1782 avled Nils Stenborg i Björkholms Håkansgård,
Alseda socken.

39. iii. Helena Bengtsdotter, född den 12 juni 1712 i Spårarp, Höreda. Bland dopvittnena vid Helenas dop åter-
fanns Per Nilsson i Havravik, hans hustru Karin och deras dotter, Maria Persdotter i Havravik samt Måns
Nilssons dotter Karin Månsdotter i Nifsarp. Den 26 september 1736 vigdes Helena Bengtsdotter med
drängen Per Sunesson (Svensson), några exakta uppgifter går inte att få fram då vigsellängd saknas för
det aktuella året. Det kan dock till viss del styrkas genom mantalslängderna för Alseda socken som bl.a.
visar att Per som före vigseln står som dräng på Håkansgården nu plötsligt står som hälftenbrukare hos
Bengt Bookman på Spårarp. År 1743, då Helenas broder Nils återkom från Höreda socken, flyttade Per
och Helena till Håkarp i Edshults socken i Jönköpings län. Att de verkligen bodde i Edshult, framgår av
att Helena nämns som boende på torpet Håkarp i Edshults socken i samband med sin brorsdotters dop,
den 19 september 1744, då hon finns uppsatt som dopvittne i födelselängden. I början av 1780-talet
flyttar Helena tillbaka till Alseda socken och Björkholm där hon den 4 juli 1784 avled., dödsnotisen
finns dock i Edshults kyrkobok, trots att hon enligt noteringarna i Alseda husförhörslängd AI:5 står
som död, troligen på grund av att hon flyttade mellan barnen de sista åren.
 
Bokman, Skogvaktare Bengt Nilsson (I2606)
 
204 Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte. Karlsson, Berit Marianne (I1071)
 
205 Bernard Olof Helge Jonsson, född 18 dec. 1901 i Skön (Y); död 21 sep. 1990 i Norra Rörum (M); gift
med Anna Elisabeth Wernberg 3 sept 1927 (enligt SCB- utdrag ur vigselboken gifte de sig den 3 sept.
1927) i Sköns församling (Y), hon var född 18 okt.1900 i Gransjön, Stöde (Y), död den 3 apr.1967 i
Skön (Y)
Utdrag ur inflyttningslängd Sundsvall Gustaf Adolf B I : 5 sid 194

1923
Löpnr. dag/mån namn från till
744 22 / 11 Vernberg, Anna Elisabet tj.piga Stöde Lasarettet p. 3347

Utdrag ur församlingsbok Sundsvall Gustaf Adolf A II a :16 sid 3347

Namn Yrke Född Födelseort Gift Infl. från Anteckningar Militär förh. Utfl. till
år dag/mån år dag/mån
Anna Elisabet Vernberg 00 18 / 10 Stöde Stöde 22 / 11 1923 Icke döpt Skön 1927
u.ä.s Helge Johan Axel 26 17 / 11 Sundsvall "

Utdrag ur utflyttningslängd Sundsvall Gustaf Adolf B II : 5 sid 88

1927
Löpnr. dag/mån namn från till
324 29 / 7 Vernberg, Anna Elisabet m. barn 3347 Skön, Skönsberg

Utdrag ur inflyttningslängd Skön B I : 5 sid 135

1927
Löpnr. dag/mån namn från till pag.
162 29 / 7 Vernberg, Anna Elisabet m. barn Sundsvall Heffners 2211

Utdrag ur församlingsbok Skön A iI a:11 sid 2211
Skönsberg
Namn Yrke Född Födelseort Gift Infl. från Anteckningar Militär förh. Utfl. till
år dag/mån år dag/mån
Berhard Olof Helge Jonsson Sågv.arb. 01 18 / 12 Skön 27 3 / 9 p. 1957 27 401 66 / 28
H. Anna Elisabet Wernberg 00 18 / 10 Stöde Sundsvall 29/7 27
h.u.ä.s Helge Johan Axel 26 17 / 11 Sundsvall " "
s. Stg Göran 27 3 / 12 Skön
 
Jonsson, Bernard Olof Helge (I9)
 
206 Bernard Olof Helge Jonsson, född 18 dec. 1901 i Skön (Y); död 21 sep. 1990 i Norra Rörum (M); gift
med Anna Elisabeth Wernberg 3 sept 1927 (enligt SCB- utdrag ur vigselboken gifte de sig den 3 sept.
1927) i Sköns församling (Y), hon var född 18 okt.1900 i Gransjön, Stöde (Y), död den 3 apr.1967 i
Skön (Y)
Utdrag ur inflyttningslängd Sundsvall Gustaf Adolf B I : 5 sid 194

1923
Löpnr. dag/mån namn från till
744 22 / 11 Vernberg, Anna Elisabet tj.piga Stöde Lasarettet p. 3347

Utdrag ur församlingsbok Sundsvall Gustaf Adolf A II a :16 sid 3347

Namn Yrke Född Födelseort Gift Infl. från Anteckningar Militär förh. Utfl. till
år dag/mån år dag/mån
Anna Elisabet Vernberg 00 18 / 10 Stöde Stöde 22 / 11 1923 Icke döpt Skön 1927
u.ä.s Helge Johan Axel 26 17 / 11 Sundsvall "

Utdrag ur utflyttningslängd Sundsvall Gustaf Adolf B II : 5 sid 88

1927
Löpnr. dag/mån namn från till
324 29 / 7 Vernberg, Anna Elisabet m. barn 3347 Skön, Skönsberg

Utdrag ur inflyttningslängd Skön B I : 5 sid 135

1927
Löpnr. dag/mån namn från till pag.
162 29 / 7 Vernberg, Anna Elisabet m. barn Sundsvall Heffners 2211

Utdrag ur församlingsbok Skön A iI a:11 sid 2211
Skönsberg
Namn Yrke Född Födelseort Gift Infl. från Anteckningar Militär förh. Utfl. till
år dag/mån år dag/mån
Berhard Olof Helge Jonsson Sågv.arb. 01 18 / 12 Skön 27 3 / 9 p. 1957 27 401 66 / 28
H. Anna Elisabet Wernberg 00 18 / 10 Stöde Sundsvall 29/7 27
h.u.ä.s Helge Johan Axel 26 17 / 11 Sundsvall " "
s. Stg Göran 27 3 / 12 Skön
 
Jonsson, Bernard Olof Helge (I9)
 
207 Berndt föddes som trolovningsbarn till konstapeln vid A6 i Jönköping Nils Berhard Almén och serveringsbiträdet Gerda Karlsson som arbetade på markententeriet vid regementet, se
församlingsboken, Kristina församling A:II, a:34. Dock höll inte förhållandet utan de unga tu
gick skilda vägar. Gerda flyttade med sonen Berndt till Habo i Västergötland emedan Nils
Bernhard träffade sin blivande hustru Astrid Gunborg Elvira Claesson.

Utdrag ur församlingsbok Kristina församling Jönköping A II a:34 1928-1937 Fol. 3509
Markententeriet
.............
Karlsson Gerda serveringsbiträde f. 05 23/3 Vimmerby stadsförs. från fol. 1547 1929
till fol. 6102 27/4 1932 Sofia församl.
h.o.ä.s Berndt Gerhard f. 30 08/10 Kristina förs. Jkp.
fl: 4/1 32 Enl lemn, erk. 24/10 1930 är konst. Nils Bernhard Almén vid A VI fol. 3386
fader till detta barn som är trolovn.barn: Barnet flyttad till Lyngby socken, Malmöhus län
den 18/1 1932 enligt beslut barnavårdsmyndigheten i Jönköpings län.

Bernhard och Astrid inledde nu processande gentemot barnets moder för att få vårdnaden
om sonen, dock utan några större framgångar. Två år senare kontaktade dock Gerda Karlsson
barnavårdsnämnden i Jönköping, hon stod då i lag med att gifta sig och insåg att det inte
var bra att ha ett barn med sig i bagaget. Berndt Gerhard fick nu flytta till Skåne, tanken var
att han nu skulle få växa upp hos sin far. Av någon anledning, som inte går att få klarhet i,
fick han bo hos sina farföräldrar vilka tog honom till sig som en av sina egna barn, varför
dom även såg till att han fick en bra uppväxt.

Han började så småningom i Hyby folkskola, som var belägen i Klågerup, för att senare
fortsätta vid Läroverket i Svedala. Berndts tid som elev vid läroverket blev dock kortvarig,
vad han själv har berättat så bar sig läraren illa åt mot honom varför han tackade för sig och
gick hem, därmed slutade också hans tid vid läroverket. Några år senare skulle han dock
återuppta studierna, nu som privatist, för att få en examen som gav arbete. Efter avslutad
examen erhöll han en lärlingsplats på Frode Lund i Malmö, vilket var beläget på Östra
Promenaden och var auktoriserad återförsäljare av General Motors märken Buick,
Chevrolet och Oldsmobile. Med tiden blev firman även återförsäljare av Volvo och bytte
sedemera namn till Verdexa.

1952 träffade han sin första kärlek, en flicka från Osbyholm strax söder om Hörby. I slutet
av året blev flickan gravid varför Berndt vände sig till hennes far och bad att få gifta sig
med hans dotter. Nu visade det sig dock att flickans far tyckte sig vara lite förmer än andra
varför han klargjorde för Berndt att han inte var god nog åt dottern.

Berndt vände sig nu till sin farbroder Ove för att få hjälp, han fick låna pengar för att hans
gravida fästmö skulle kunna resa iväg och föda barnet. Samtidigt gjordes en överenskom-
melse att Ove och hans hustru skulle ta hand om barnet, dom hade under flera år försökt
att få barn men inte lyckats.

Den gravida flickan reste nu till Kiruna där hon födde sitt och Berndts barn, den 6 septem-
ber 1953 föddes Ingrid Charlotta. Vid hemkomsten lämnades flickebarnet , till Berndts
farbroder Ove och hans hustru vilka adopterade flickebarnet.

Kontakten bröts nu mellan Berndt och hans fästmö varvid de gick skilda vägar. Vad som
hände med fästmön vet man inte, Berndt däremot vet vi att han träffade sin stora kärlek
Hildur Ingegärd Pettersson vilken skulle bli hans livskamrat.

Berndt och Hildur fick nu, under en tioårsperiod, inte mindre än sju barn tillsammans
Rita, Peter, Håkan, Ulla, Christer, Lena och Berndt. På våren 2014 bröt Berndt
lårbenet varpå han hamnade på ortopediska kliniken i Malmö. Här avled Berndt efter en
kort vistelse och efter att andra komplikationer hade tillstött.
 
Almén, Berndt Gerhard (I1)
 
208 Beställningspersonalen svarade för materialförvaltningstjänsten. De bestod av tygmästare, arklimästare, rustmästare, tygvaktare, skrivare och bokhållare.
Arklimästaren var uppbördsman för slottsartilleriets material inklusive äldre artilleripjäser och ammunition. Tygvaktaren var uppbördsman för fältartillerimaterielen (utom för ammunitionen som arklimästaren svarade för). I Stockholm var arkliet depå för slotts- och fältartilleriet och i de tyska provinserna var tygvaktaren ansvarig för de nämnda artillerislagen. Rustmästaren var chef för de depåer handvapen och rustkamrar som fanns inrättade.
Vid fältorganiserade förband leddes materieltjänsten av en tygvaktare, vid mindre förband av en tygskrivare.

Bland beställningspersonalen redovisades även hantverkarna. I artilleriet fanns en stor mängd olika hantverkare. Bryggmästare (brobyggare), byggmästare, hampspinnare (tillverkare av rep), hjulmakare, kardusbindare, luntmakare, lådmakare (lavettmakare), pistolsmed, plåtslagare, sadelmakare, stockmakare, smeder, timmermän mm.
 
Sigfridsson, Överstärklimästare Bengt (I2275)
 
209 Beställningspersonalen svarade för materialförvaltningstjänsten. De bestod av tygmästare, arklimästare, rustmästare, tygvaktare, skrivare och bokhållare.
Arklimästaren var uppbördsman för slottsartilleriets material inklusive äldre artilleripjäser och ammunition. Tygvaktaren var uppbördsman för fältartillerimaterielen (utom för ammunitionen som arklimästaren svarade för). I Stockholm var arkliet depå för slotts- och fältartilleriet och i de tyska provinserna var tygvaktaren ansvarig för de nämnda artillerislagen. Rustmästaren var chef för de depåer handvapen och rustkamrar som fanns inrättade.
Vid fältorganiserade förband leddes materieltjänsten av en tygvaktare, vid mindre förband av en tygskrivare.

Bland beställningspersonalen redovisades även hantverkarna. I artilleriet fanns en stor mängd olika hantverkare. Bryggmästare (brobyggare), byggmästare, hampspinnare (tillverkare av rep), hjulmakare, kardusbindare, luntmakare, lådmakare (lavettmakare), pistolsmed, plåtslagare, sadelmakare, stockmakare, smeder, timmermän mm.
 
Sigfridsson, Överstärklimästare Bengt (I2275)
 
210 Betyg till Stockhol 24 April 1860
 
Pettersson, August (I2409)
 
211 Betyg till Stockhol 24 April 1860
 
Pettersson, August (I2409)
 
212 Birger Jonsson lämnade 112 lod silver i morgongåva till Elin Håkansson, vilket nästan motsvarar 1,5 kg,
rent silver, 1473,92 gram för att vara exakt. Denna mängd silver tyder på att Birger Jonsson ,eller Börje som
han kallas i vissa handlingar, kom från ett förhållandevist välbärgat hem. Det finns dock inget jämförelsetal
vad beträffar silverpriset vid 1600-talets mitt i förhållande till dagens priser, men räknar man utifrån nuva-
rande priser så skulle man hamna på ett penningvärde motsvarande 2464 kr. Jämför med vad en major vid
svenska infanteriet eller artelleriet hade i årslön 1660-1720, denne hade 375 Rd silvermynt/år i lön, så får
man en liten klarare bild över morgongåvans storhet, även om vi inte har det verkliga silverpriset vid denna tid.
Vad beträffar födelsedatum för Elin Håkansdotter så kan man, trots att födelselängd saknas, se att hon bör
vara född 1657 då det finns noterat i dödsboken att hon vid sin död den 16 mars 1748 var 91 år, hon begrav-
des den 27 mars 1748.
 
Jonsson, Bonde, Organist Birger (I2647)
 
213 Birger Jonsson lämnade 112 lod silver i morgongåva till Elin Håkansson, vilket nästan motsvarar 1,5 kg,
rent silver, 1473,92 gram för att vara exakt. Denna mängd silver tyder på att Birger Jonsson ,eller Börje som
han kallas i vissa handlingar, kom från ett förhållandevist välbärgat hem. Det finns dock inget jämförelsetal
vad beträffar silverpriset vid 1600-talets mitt i förhållande till dagens priser, men räknar man utifrån nuva-
rande priser så skulle man hamna på ett penningvärde motsvarande 2464 kr. Jämför med vad en major vid
svenska infanteriet eller artelleriet hade i årslön 1660-1720, denne hade 375 Rd silvermynt/år i lön, så får
man en liten klarare bild över morgongåvans storhet, även om vi inte har det verkliga silverpriset vid denna tid.
Vad beträffar födelsedatum för Elin Håkansdotter så kan man, trots att födelselängd saknas, se att hon bör
vara född 1657 då det finns noterat i dödsboken att hon vid sin död den 16 mars 1748 var 91 år, hon begrav-
des den 27 mars 1748.
 
Jonsson, Bonde, Organist Birger (I2647)
 
214 Bodde på Ovanede Nr.6 1690-1720 Svensdotter, Märta (I2100)
 
215 Bodde på Ovanede Nr.6 1690-1720 Svensdotter, Märta (I2100)
 
216 Bodde på Tirsta Nr.4 1708-1715
 
Olofsson, Jon (I1195)
 
217 Bodde på Tirsta Nr.4 1708-1715
 
Olofsson, Jon (I1195)
 
218 Bodde på Vissland Nr.4 1650-1679. Larsson, Sven (I2101)
 
219 Bodde på Vissland Nr.4 1650-1679. Larsson, Sven (I2101)
 
220 Bodde som ogift på fädernegården i Vissland 5, Torp (Y).
 
Nilsdotter, Kristina (I1264)
 
221 Bodde som ogift på fädernegården i Vissland 5, Torp (Y).
 
Nilsdotter, Kristina (I1264)
 
222 Boende i Gissjö 1, Torp (Y).
 
Gulliksson, Bonde Per (I1662)
 
223 Boende i Gissjö 1, Torp (Y).
 
Gulliksson, Bonde Per (I1662)
 
224 Boende i Gissjö 1, Torp (Y). Ägde hemmanet 1535.
 
Larsson, Bonde Gulle (I2222)
 
225 Boende i Gissjö 1, Torp (Y). Ägde hemmanet 1535.
 
Larsson, Bonde Gulle (I2222)
 
226 Boende i Gissjö 1, Torp (Y). Ägde hemmanet 1543.
Änkan Karin övertog gården Gräfte no. 1, år 1630 
Gullesson, Bonde Olof (I1162)
 
227 Boende i Gissjö 1, Torp (Y). Ägde hemmanet 1543.
Änkan Karin övertog gården Gräfte no. 1, år 1630 
Gullesson, Bonde Olof (I1162)
 
228 Bonde 1650 i Ökne 1, Stöde (Y). Eriksson, Bonde Jöns (I1045)
 
229 Bonde 1650 i Ökne 1, Stöde (Y). Eriksson, Bonde Jöns (I1045)
 
230 Bonde 1730-1750 i Strand 3, Hässjö (Y) Eriksson, Bonde Kristian (I3046)
 
231 Bonde 1730-1750 i Strand 3, Hässjö (Y) Eriksson, Bonde Kristian (I3046)
 
232 Bonde Häljum nr 4 Njurunda, Skriven på Häljum 4 1701 och 1708.
 
Olofsson, Jon (I1489)
 
233 Bonde Häljum nr 4 Njurunda, Skriven på Häljum 4 1701 och 1708.
 
Olofsson, Jon (I1489)
 
234 Bonde i Djurstorp, Vimmerby lfs. För dråp dömd till livstids straffarbete, men benådad efter 10 år. Gift 1832 22/6 i Vimmerby lfs med
 
Persson, Jonas (I2756)
 
235 Bonde i Djurstorp, Vimmerby lfs. För dråp dömd till livstids straffarbete, men benådad efter 10 år. Gift 1832 22/6 i Vimmerby lfs med
 
Persson, Jonas (I2756)
 
236 Bonde i Hällom nr 1, Selånger (Y) 1690
 
Olofsson, Bonde Eric (I1013)
 
237 Bonde i Hällom nr 1, Selånger (Y) 1690
 
Olofsson, Bonde Eric (I1013)
 
238 Bonde i Kärvsta nr 4 1535 och 1543
 
Persson, Bonde Ingemar (I2224)
 
239 Bonde i Kärvsta nr 4 1535 och 1543
 
Persson, Bonde Ingemar (I2224)
 
240 Bonde i Kölsjön 1, Västergården.
 
Pålsson, Bonde Lars (I1307)
 
241 Bonde i Kölsjön 1, Västergården.
 
Pålsson, Bonde Lars (I1307)
 
242 Bonde i Krokvåg nr 4, Ragunda sn (Z). Han övertog gården omkring 1660
 
Torstensson, Bonde Nils (I1520)
 
243 Bonde i Krokvåg nr 4, Ragunda sn (Z). Han övertog gården omkring 1660
 
Torstensson, Bonde Nils (I1520)
 
244 Bonde i Rökulla södergård, Rumskulla sn. Fick fasta på Rökulla södergård 1577 14/9 (J 165, LSB, fol. 94r); skiftade jord mellan sina barn 1590 2/9 (ib., fol. 130v). Gift med
 
Jonsson, Sune (I2765)
 
245 Bonde i Rökulla södergård, Rumskulla sn. Fick fasta på Rökulla södergård 1577 14/9 (J 165, LSB, fol. 94r); skiftade jord mellan sina barn 1590 2/9 (ib., fol. 130v). Gift med
 
Jonsson, Sune (I2765)
 
246 bonde i Rökulla södergård, Rumskulla sn. Löste till sig hela gården enl. tingsprot. med Sevede härad 1645 13/10. - G m
 
Hållingsson, Måns (I2748)
 
247 bonde i Rökulla södergård, Rumskulla sn. Löste till sig hela gården enl. tingsprot. med Sevede härad 1645 13/10. - G m
 
Hållingsson, Måns (I2748)
 
248 Bonde i Sörgraninge2, Graninge sn (Y). 1684-1728. Nybyggare. 72 år enligt dödboken.
 
Matsson, Johan (I3097)
 
249 Bonde i Sörgraninge2, Graninge sn (Y). 1684-1728. Nybyggare. 72 år enligt dödboken.
 
Matsson, Johan (I3097)
 
250 Bonde mellan 1620 och 1660 i Rogsta nr 3, Torp (Y). [1]
 
Jonsson, Bonde Lars (I2012)
 

      «Föregående 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ... 29» Nästa»


Denna sajt är byggd med The Next Generation of Genealogy Sitebuilding ©, v. 11.1.2, skapad av Darrin Lythgoe 2001-2020.