Noteringar

Träffar 151 till 200 av 1,432

#	Noteringar	Länkad till
151	År 1692 finns en Joseph Johansson som ryttare nr 35, för Skirö Skogsgård , under Östra Härads kompani, till- hörande Smålands kavalleriregemente. Kompaniet bestod av ryttare från södra delen av Östra härad och några angränsande socknar bl.a. Skirö. År 1701 följde Joseph med regementet ut i krig, ett krig som skulle bli det ett av de blodigaste krigen i svensk historia och sluta med nederlag år 1709 vid Poltava. Under dessa fälttåg stiger Joseph i graderna, i oktober år 1702 avancerar han till 3:e Korpral och i september året därpå till 1:e korpral, det är också i samband med detta som han antager namnet Wikman. Joseph dör någon gång efter år 1706 i Ryssland, troligast i fångenskap efter slaget år 1709. Redan vid lunchtid denna ödesdag, den 28 juni 1709, hade drygt 8 000 svenska soldater fallit och nära 2 600 blivit tillfångatagna. Tre dagar senare kapitulerade ytterligare 13 000 soldater och nästan 7 000 civilister vid Perevolotjna som, även de, hamnade i rysk fångenskap när de blev tillfångatagna i samband med att de försökte korsa floden Dnepr för att undkomma ryska hären. Några av de svenska soldaterna lyckades ta sig över emedan huvuddelen av styrka blev tillfångatagna och satta i ryskt fängelse där de flesta dog endast 4 000 skulle få återse sitt hemland. Eftersom det inte finns några uppgifter om döda och fängslade får vi aldrig veta vad som hände mrd Joseph Wikman och hans mannar. Den 26 mars år 1748 avled Josephs änka ”Corporalskan ” Elisabeth Olofsdotter i Rackarberg, Skirö socken 90år gammal och begrovs den 4 april.	Wikman, Ryttare, korpral Joseph Johansson (I2625)
152	År 1692 finns en Joseph Johansson som ryttare nr 35, för Skirö Skogsgård , under Östra Härads kompani, till- hörande Smålands kavalleriregemente. Kompaniet bestod av ryttare från södra delen av Östra härad och några angränsande socknar bl.a. Skirö. År 1701 följde Joseph med regementet ut i krig, ett krig som skulle bli det ett av de blodigaste krigen i svensk historia och sluta med nederlag år 1709 vid Poltava. Under dessa fälttåg stiger Joseph i graderna, i oktober år 1702 avancerar han till 3:e Korpral och i september året därpå till 1:e korpral, det är också i samband med detta som han antager namnet Wikman. Joseph dör någon gång efter år 1706 i Ryssland, troligast i fångenskap efter slaget år 1709. Redan vid lunchtid denna ödesdag, den 28 juni 1709, hade drygt 8 000 svenska soldater fallit och nära 2 600 blivit tillfångatagna. Tre dagar senare kapitulerade ytterligare 13 000 soldater och nästan 7 000 civilister vid Perevolotjna som, även de, hamnade i rysk fångenskap när de blev tillfångatagna i samband med att de försökte korsa floden Dnepr för att undkomma ryska hären. Några av de svenska soldaterna lyckades ta sig över emedan huvuddelen av styrka blev tillfångatagna och satta i ryskt fängelse där de flesta dog endast 4 000 skulle få återse sitt hemland. Eftersom det inte finns några uppgifter om döda och fängslade får vi aldrig veta vad som hände mrd Joseph Wikman och hans mannar. Den 26 mars år 1748 avled Josephs änka ”Corporalskan ” Elisabeth Olofsdotter i Rackarberg, Skirö socken 90år gammal och begrovs den 4 april.	Wikman, Ryttare, korpral Joseph Johansson (I2625)
153	År 1706 vigdes Hans Jonsson med Anna Jonsdotter, född 1663 i Järkvissle, Liden och död i juni 1744i Sillre, hon begrovs den 3 juni. Hans och Anna fick ett barn som är känt, dottern Anna Hansdotter, som föddes i augusti 1708 och döptes den 30 augusti 1708 i Liden (Y).	Jonsson, Bonde Hans (I3187)
154	År 1706 vigdes Hans Jonsson med Anna Jonsdotter, född 1663 i Järkvissle, Liden och död i juni 1744i Sillre, hon begrovs den 3 juni. Hans och Anna fick ett barn som är känt, dottern Anna Hansdotter, som föddes i augusti 1708 och döptes den 30 augusti 1708 i Liden (Y).	Jonsson, Bonde Hans (I3187)
155	År 1720 övertog Johan gården i Tjärnsjön, som hade beteckningen no.1, efter sin far.	Granström, Bonde Johan Gustafsson (I326)
156	År 1720 övertog Johan gården i Tjärnsjön, som hade beteckningen no.1, efter sin far.	Granström, Bonde Johan Gustafsson (I326)
157	Är 1890 vid 44 års ålder listad som inhysehjon. Änka, mor i familjen. Bor i Lillehems by, Maglehem med dottern Gustafva. Gifter sig 14/2 1890 med arbetaren Pehr Månsson i Lillehems by Lever år 1900 vid 54 års ålder som inhysehjon i Olseröd, Maglehem.	Brolin, Anna Nilsdotter (I233)
158	ÄR HAN FAR TILL MARGIT? I födelselängden för Ystad 1915 finns Margit Ingeborg Persson upptagen som född den 18/10, vilket överensstämmer med dödboken. Där har också angivits att fadern är okänd. Modern Anna Alfrida Alm, är vid tidpunkten mantalsskriven Knislinge och reser tillbaka dit redan en månad efter barnafödandet. Hon har uppenbarligen haft anställning i Ystad och där blivit gravid och fått barn.Margits halvbror Bertil Didriksson är ganska övertygad om att Margit hade samma far som sin syster Elsa. Som ung fick Margit höra av sin mor Anna Alfrida, att hon var lik Axels mor. Enligt Margits äldsta dotter Gun skall Margit ha trott att Axel Persson var hennes far men då han dog var det endast Elsa som ärvde honom. Skiljer sig från Anna Alfrida 6/3 1922. Vigsel Skurup 1916	Persson, Axel Edvard (I403)
159	Arbetare, f d nattman, valackare ========================================================= Ystads Sankta Maria AI:34, 1861-1865, pag.639 Revhusen Nattman Enkl. Vidrik Larsson f. 1819 6/5 Torrlösa H. Anna Greta Brolin f. 1807 10/11 Mellby död 1/1 63 S. August Larsson f. 1841 16/9 Y.S.M. H. Katrina Brolin f. 1839 11/9 Fogeltofta fr. Hörröd 63 o.ä.d. Johanna f. 1862 20/1 Maglehem begges S. Otto f. 1864 27/5 Y.S.P. Dr. Carl Johan Davidsson f. 1832 29/2 Y.S.M. H. Sophia Holmquist f. 1834 11/3 ibm inh.Pig,Johanna Maria Carlsdtr f.1827 25/9 Widtsköfle fr.Christianstad 62 till Revhusen No.10, 63 oä.S.Carl f. 1855 1/2 Wallby fr. Wallby 62 oä.S.David f. 1863 21/7 Y.S.M. död 28/7 63, ========================================================= Ystads Sankta Maria AI:37, 1865-1869, pag. 924 S. August Larsson f. 1841 16/9 Y.S.M. H. Katrina Brolin f. 1839 11/9 Fogeltofta o.ä.d. Johanna f. 1862 20/1 Maglehem begges S. Otto f. 1864 27/5 Y.S.P. Gustaf Adolf f. 1866 21/3 Y.S.M. S. Wilhelm f. 1868 27/10 Y.S.M. ========================================================= Ystads Sankta Maria AI:40, 1869-1872, pag. 978 S. August Larsson f. 1841 16/9 Y.S.M. H. Katrina Brolin f. 1839 11/9 Fogeltofta o.ä.d. Johanna f. 1862 20/1 Maglehem bägges son Otto f. 1864 27/5 Y.S.M. " Gustaf Adolf f. 1866 21/3 " död 25/9 69 " Wilhelm f. 1868 27/10 " Gustaf Adolf f. 1871 28/7 "	Vidriksson Larsson, Arbetare, f d nattman, valackare. August (I417)
160	Arbetaren Erik Olof Sehlin, född 6 augusti 1876 i Vivstavarv, Timrå socken. Frikallad 1897. Vigdes den 10 december 1904 med Hilma Fredrika Hålén, född 13/6 1884 på Alnön. Erik och Hilma fick barnen, Karl Olof Sixten född 19/6 1905, Bror Erik född 14/12 1906 död 7/12 1907, Knut Sigfrid född 1/11 1908, Margit Katarina född 24/1 1912, Sven Erik Gösta född13*/2 1916, Nils Fredrik född 9/1 1921 och Karin Majvor född 17/7 1924.	Sehlin, Erik Olof (I2886)
161	Arbetaren Erik Olof Sehlin, född 6 augusti 1876 i Vivstavarv, Timrå socken. Frikallad 1897. Vigdes den 10 december 1904 med Hilma Fredrika Hålén, född 13/6 1884 på Alnön. Erik och Hilma fick barnen, Karl Olof Sixten född 19/6 1905, Bror Erik född 14/12 1906 död 7/12 1907, Knut Sigfrid född 1/11 1908, Margit Katarina född 24/1 1912, Sven Erik Gösta född13*/2 1916, Nils Fredrik född 9/1 1921 och Karin Majvor född 17/7 1924.	Sehlin, Erik Olof (I2886)
162	Arbetaren Frans Oscar Jonsson, föddes den 23 april 1856 i Rumskulla, avled den 22 februari 1899. I november 1878 flyttar Frans Oskar till backstugan Sjöstugan i Hylta, där hans blivande hustru änkan Anna Kristina Gustavsdotter var bosatt sedan tidigare. Samma år den 21 december gifter sig Frans Oscar och Anna Kristina. Frans Oscars hustru, född den 3 april 1830 i Horn, Östergötland, hade tidigare varit gift med torparen och arbetaren Erik Persson i Rumskulla. I början av 1880-talet, innan 1883, råkar Frans Oscar ut för en olycka där han mister den ena handen, detta blev katastrofalt för honom och hans hustru. Dom hade sökt tillstånd för att få resa till det stora landet i väst, Amerika, men fick avslag och påföljande flyttförbud. Samma år, 1890, flyttar familjen till torpet Björkeryd under Simondebo gård, Rumskulla där Frans Oscar dör den 22 februari 1899. Änkan Anna Kristina lever kvar som fattighjon i närmare 20 år till och dör till slut av ålderdom den 12 augusti 1918 i Björkeryd under Simondebo i Rumskulla socken.	Jonsson, Frans Oscar (I2375)
163	Arbetaren Frans Oscar Jonsson, föddes den 23 april 1856 i Rumskulla, avled den 22 februari 1899. I november 1878 flyttar Frans Oskar till backstugan Sjöstugan i Hylta, där hans blivande hustru änkan Anna Kristina Gustavsdotter var bosatt sedan tidigare. Samma år den 21 december gifter sig Frans Oscar och Anna Kristina. Frans Oscars hustru, född den 3 april 1830 i Horn, Östergötland, hade tidigare varit gift med torparen och arbetaren Erik Persson i Rumskulla. I början av 1880-talet, innan 1883, råkar Frans Oscar ut för en olycka där han mister den ena handen, detta blev katastrofalt för honom och hans hustru. Dom hade sökt tillstånd för att få resa till det stora landet i väst, Amerika, men fick avslag och påföljande flyttförbud. Samma år, 1890, flyttar familjen till torpet Björkeryd under Simondebo gård, Rumskulla där Frans Oscar dör den 22 februari 1899. Änkan Anna Kristina lever kvar som fattighjon i närmare 20 år till och dör till slut av ålderdom den 12 augusti 1918 i Björkeryd under Simondebo i Rumskulla socken.	Jonsson, Frans Oscar (I2375)
164	Arvid Christoffer Strömberg Fältskär. Bosatt: 1754 Maglehem, (L) 1) Finns i mtl 1754-1755, 32/1755 Bosatt: från 1756 Andrarums Alunbruk,Andrarum, (L) 2) Är bruksfältskär. Har följt familjen i mantalslängderna. Död: 1778 Andrarums Alunbruk,Andrarum, (L) 3) Kyrkoböcker brunna.	Strömberg, Arfvid Christoffer (I706)
165	Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.	Familj F238
166	Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.	Davidsson, fd Järnvägsarbetare Arvid (I811)
167	Asarum FI:3 1877-1894, bild 197 1892 den 3 Mars avled och den 9 begravdes Inhysepigan Olivia Kristina Hult från No. 4 Gungvala 62 år 8 mån. 7 dgr gammal.i lungsot, icke gift, Dog å länslasarättet i Karlskrona, Hfl.pag.447	Hult, Olivia Kristina (I1051)
168	Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.	Johansson, Verkstadsbiträde Assar Falmer (I745)
169	Av samma ätt som Peter "Tordenskjold" Wessel via farmodern Anne Madsdatter Wessel.	Moen, Marie Mårtensdatter (I841)
170	Av samma ätt som Peter "Tordenskjold" Wessel via farmodern Anne Madsdatter Wessel.	Moen, Marie Mårtensdatter (I841)
171	Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.	Ersdotter, Anna (I3701)
172	Avled arbetaren å Arbetshuset, Ystad i lungsot (TBC), 61 år 4 mån 21 d gammal	Davidsson, Gustaf Adolf (I662)
173	Avled i lungsot 71 år gammal, (se Torp C:5, pag.201)	Nilsson, Torpare Samuel (I3700)
174	avled ” av vådelig händelse” den 9 juni 1817 i Ovanede, Torp (Y), som det beskrivs i kyrkoboken för Torps socken 1817 – 1847. Erik arbetade hos Margareta Huss på Ovanede gård.	Jönsson, Arbetare Erik (I468)
175	avled ” av vådelig händelse” den 9 juni 1817 i Ovanede, Torp (Y), som det beskrivs i kyrkoboken för Torps socken 1817 – 1847. Erik arbetade hos Margareta Huss på Ovanede gård.	Jönsson, Arbetare Erik (I468)
176	Avskedad soldat, nattman i Ystad, Malmö, Lund, Helsingborg, valackare i Ingelsta i Järresta härader. Född omkring 1688 i Vallkärra Juditha och Nils var aldrig gifta	Hermansson-Stadig, Avsked.soldat, Nattman Nils (I341)
177	Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.	Johansson, Agent Axel Agardh (I744)
178	Minst en levande person är länkad till denna notering - Detaljer visas inte.	Familj F227
179	B ynamnet Torsåker anger, att socknens begynnelse är att söka inom vår nordiska hednaålder. Om dettavittnar inte endast Torsnamnet, utan även den omständigheten, att en del av prästbordets ägor sedan gammalt legat i byn Hof, den vanliga beteckningen för ställen, där hedniska tempel stått. Vid kristendomens införande i landet hände det ofta, att den till offrens underhåll anslagna jorden kom den kristna kyrkan till godo, och påvarna uppfordrade missionärerna att till kristen gudstjänst inviga företrädesvis sådana platser, som av ålder varit heliga i folkets ögon. Torsåkerstrakten är för övrigt känd för sin rikedom på fornlämningar, numera delvis förstörda, och ett annat gammalt byanamn Salom tyder måhända på, att någon fornnordisk hövding en gång haft sitt säte här uppe.Sal betecknar nämligen i fornsvenskan en ort, där hövdingar skipade rätt och höllo sammankomster. I sistnämnda by gjorde bonden Nils Jansson år 1835 vid utgrävningen av en ättehög ett rikt fynd, bestående av spännbucklor av brons, pärlor av glas, ringar, 2 romerska solidi, burna som smycken, ävensom andra mynt, slagna av kejsar Ludvig den fromme (814-840) och föga nötta. Märkligt var vidare, att inom högen var uppförd en fyrkantig timring, i likhet med Jellingehögen, som inneslutit lämmingarna av danska drottningen Thyra, Gorm den gamles gemål. Allt tyder på att gemålen till någon drott eller någon fönämare kvinna, som burit dessa smycken, blifvit här höglagd i slutet af 800-talet. Se B. E. Hildebrand, K. Vitt.-, hist. o. antikv. akad. handl. 16, s. 330 (1841). I uppbördslängden för den s. k. sexårsgärden 1314 uppföres Thorsakir och Lenes (Ytterlännäs) såsom skilda pastorat, med ett årsbidrag av ½ mark hvardera, och år 1316 utgav kyrkoherdarna i de båda församlingarna till lösen av ärkebiskop Olof Björnssons pallium vardera 1 mark samt kyrkorna hälften så mycket (DS 3, n. 1946, 2043). Samme ärkebiskop besökte själv Torsåker under sin norrländska visitationsresa 1319. Tidpunkten, när Ytterlännäs lades som annex under Torsåker, ävensom när Dals annexförsamling bildades, känner man inte till. Säkert är emellertid, att båda dessa tilldragelser inträffade under medeltiden. När klockeskatten år 1531 upptogs i Ångermanaland, var såväl Ytterlennäs som Dal tydligen annex till Torsåker. Det var här som Johannes Erici Wattrangius levde och verkade. Enligt de berättelser som finns om honom, var han en god musiker och sjöng vackert han var dessutom en mäktig predikant, som hade talets gåva. 1658 skrevs han in som student i Uppsala och fyra år senare, den 14 december 1662, prästvigdes han i Härnösand. Han var hela tiden fylld av upptåg varför han under sin studenttid också fick krypa in i akademiens fängelse, anledningen var att han tagit en landsman i håret på läktaren i Upsala domkyrka och sålunda violerat (stört) kyrkofriden. Instängningen tycktes ej bekomma honom speciellt mycket, ty rapport ingick till akademiska konsist, »att delinkventen befanns däraf melankolisk och litet förtära». Resolverades: Efter 3 veckor laxeras Johannes Wattrangius af carcere 15 maj 1661. Han prästvigdes. i Härnösand den 14 december 1662 till domesticus hos sin fader i Torsåker där han nu blev hjälppräst två år senare, i februari 1664, var han närvarande vid prästmötet i Härnösand. Den 23 mars 1669 erhöll han fullmakt på sacellanien här efter O. Rufinius, som då ännu Ievde, men mottog inte tjänsten, enär han följande år 1670 fick efterträda sin fader såsom pastor. Han lovordades ofta bl.a. av sal. superintend. N. Sternell, som under sin gymnasietid ofta reste till Torsåker endast för att höra Wattrangius predika. På hösten år 1684 avled Johannes Erici Wattrangius och femton år senare, den 26 oktober, avled hustrun Catharina Blanchovia. Hon begravdes dock inte förrän den 7 februari 1709 i Ytterlännäs (Y), Den vintern, årsskiftet 1708/09, var hård, till och med den kallaste vintern under hela detta århundrade, kylan slog till utan barmhärtighet mot hela Europa. I Paris kunde man åka med häst och släde på Seine, och kanalerna i Venedig var belagda med ett tjockt islager. Den svenska armén befann sig då intill staden Godjatj i Ryssland där man hade slagit läger över vintern. Dåligt utrustade och i avsaknad av kläder som kunde stå emot en sådan kyla blev armén totalt förlamad av vädret. Många frös ihjäl, tom hästarna föll ihop, ihjälfrusna, till marken. Detta drabbade inte enbart den svenska armén utan även den ryska armén led mycket svåra förluster på grund av den hårda kylan, man försökte dock få skydd för så många som möjligt inomhus. Fältskärarna fick arbetaför fullt med amputationer. Det finns inga exakta siffror på hur många som drabbades i den svenska armén men man beräknar att 2 - 3.000 dog eller blev krymplingar för resten livet. Först efter julhelgen började kylan att lätta och i slutet av februari 1709 kom ett väderomslag med kraftiga regn och snabb snösmältning.	Wattrangius, Kyrkoherde Johannes Erici (I3205)
180	B ynamnet Torsåker anger, att socknens begynnelse är att söka inom vår nordiska hednaålder. Om dettavittnar inte endast Torsnamnet, utan även den omständigheten, att en del av prästbordets ägor sedan gammalt legat i byn Hof, den vanliga beteckningen för ställen, där hedniska tempel stått. Vid kristendomens införande i landet hände det ofta, att den till offrens underhåll anslagna jorden kom den kristna kyrkan till godo, och påvarna uppfordrade missionärerna att till kristen gudstjänst inviga företrädesvis sådana platser, som av ålder varit heliga i folkets ögon. Torsåkerstrakten är för övrigt känd för sin rikedom på fornlämningar, numera delvis förstörda, och ett annat gammalt byanamn Salom tyder måhända på, att någon fornnordisk hövding en gång haft sitt säte här uppe.Sal betecknar nämligen i fornsvenskan en ort, där hövdingar skipade rätt och höllo sammankomster. I sistnämnda by gjorde bonden Nils Jansson år 1835 vid utgrävningen av en ättehög ett rikt fynd, bestående av spännbucklor av brons, pärlor av glas, ringar, 2 romerska solidi, burna som smycken, ävensom andra mynt, slagna av kejsar Ludvig den fromme (814-840) och föga nötta. Märkligt var vidare, att inom högen var uppförd en fyrkantig timring, i likhet med Jellingehögen, som inneslutit lämmingarna av danska drottningen Thyra, Gorm den gamles gemål. Allt tyder på att gemålen till någon drott eller någon fönämare kvinna, som burit dessa smycken, blifvit här höglagd i slutet af 800-talet. Se B. E. Hildebrand, K. Vitt.-, hist. o. antikv. akad. handl. 16, s. 330 (1841). I uppbördslängden för den s. k. sexårsgärden 1314 uppföres Thorsakir och Lenes (Ytterlännäs) såsom skilda pastorat, med ett årsbidrag av ½ mark hvardera, och år 1316 utgav kyrkoherdarna i de båda församlingarna till lösen av ärkebiskop Olof Björnssons pallium vardera 1 mark samt kyrkorna hälften så mycket (DS 3, n. 1946, 2043). Samme ärkebiskop besökte själv Torsåker under sin norrländska visitationsresa 1319. Tidpunkten, när Ytterlännäs lades som annex under Torsåker, ävensom när Dals annexförsamling bildades, känner man inte till. Säkert är emellertid, att båda dessa tilldragelser inträffade under medeltiden. När klockeskatten år 1531 upptogs i Ångermanaland, var såväl Ytterlennäs som Dal tydligen annex till Torsåker. Det var här som Johannes Erici Wattrangius levde och verkade. Enligt de berättelser som finns om honom, var han en god musiker och sjöng vackert han var dessutom en mäktig predikant, som hade talets gåva. 1658 skrevs han in som student i Uppsala och fyra år senare, den 14 december 1662, prästvigdes han i Härnösand. Han var hela tiden fylld av upptåg varför han under sin studenttid också fick krypa in i akademiens fängelse, anledningen var att han tagit en landsman i håret på läktaren i Upsala domkyrka och sålunda violerat (stört) kyrkofriden. Instängningen tycktes ej bekomma honom speciellt mycket, ty rapport ingick till akademiska konsist, »att delinkventen befanns däraf melankolisk och litet förtära». Resolverades: Efter 3 veckor laxeras Johannes Wattrangius af carcere 15 maj 1661. Han prästvigdes. i Härnösand den 14 december 1662 till domesticus hos sin fader i Torsåker där han nu blev hjälppräst två år senare, i februari 1664, var han närvarande vid prästmötet i Härnösand. Den 23 mars 1669 erhöll han fullmakt på sacellanien här efter O. Rufinius, som då ännu Ievde, men mottog inte tjänsten, enär han följande år 1670 fick efterträda sin fader såsom pastor. Han lovordades ofta bl.a. av sal. superintend. N. Sternell, som under sin gymnasietid ofta reste till Torsåker endast för att höra Wattrangius predika. På hösten år 1684 avled Johannes Erici Wattrangius och femton år senare, den 26 oktober, avled hustrun Catharina Blanchovia. Hon begravdes dock inte förrän den 7 februari 1709 i Ytterlännäs (Y), Den vintern, årsskiftet 1708/09, var hård, till och med den kallaste vintern under hela detta århundrade, kylan slog till utan barmhärtighet mot hela Europa. I Paris kunde man åka med häst och släde på Seine, och kanalerna i Venedig var belagda med ett tjockt islager. Den svenska armén befann sig då intill staden Godjatj i Ryssland där man hade slagit läger över vintern. Dåligt utrustade och i avsaknad av kläder som kunde stå emot en sådan kyla blev armén totalt förlamad av vädret. Många frös ihjäl, tom hästarna föll ihop, ihjälfrusna, till marken. Detta drabbade inte enbart den svenska armén utan även den ryska armén led mycket svåra förluster på grund av den hårda kylan, man försökte dock få skydd för så många som möjligt inomhus. Fältskärarna fick arbetaför fullt med amputationer. Det finns inga exakta siffror på hur många som drabbades i den svenska armén men man beräknar att 2 - 3.000 dog eller blev krymplingar för resten livet. Först efter julhelgen började kylan att lätta och i slutet av februari 1709 kom ett väderomslag med kraftiga regn och snabb snösmältning.	Wattrangius, Kyrkoherde Johannes Erici (I3205)
181	Barbro Wattrang, född 1675 i Torsåker (Y). gift (1) 1700 med Kyrkoherden Jonas Tunæus född september. 1661 Skön (Y), död 15 okt. 1718 i Anundsjö, gift (2) Bokhållaren Hans Wallman. Kyrkoherden Jonas Ericus Tunaeus, kyrkoherde (1708-18), född i sept. 1661, son till nämndemannen Erik Isaksson och hans hustru Ingrid Jonsdotter i Tunom, Sköns s:n. Antagen som student den 10 november 1682, kollega i Härnösands trivialskolas 2. kl. 1690 och prästvigd. samma år i Selångers kyrka. Konrektor i Härnösand 1692. Härnösands konsistorium rekommenderade hos K. Maj:t den 17 maj 1707 till Anundsjö pastorat konrektorn Jonas Tunaeus, »som i 17 års tid tjent med berömlig flit och vaksamhet, förer ett allvarsamt och nyktert lefverne, äger predikogåfvor samt vid anstäld examen visat vackra prof. af sin erudition»; hvarpå konungen utfärdade fullmakt dat. Wonsow 21 jan 1708 med tillträde i maj samma åe. Under krigsåren började församlingarna häruppe öfversvämmas af finska flyktingar och under den sista tiden hade han en finsk präst till sin medhjälpare. »Sedan han allenast i 10 års tid under svåraste krigstider och oåren hade med heder och beröm förestått för samlingen och där dragits med några års svår stenpassion, afsomnade han medelst en stilla död 15 okt. 1718 och begrofs i kyrkans kor den 11 nov. » Gift 1:a gången. i mars 1692 med lektor Clemens Rudins änka Anna Asp, dotter till rådman Jöns Asp i Härnösand, och hade med henne en dotter, som jämte modern dog 1697. Gift 2:a gången. år 1700 med Barbara Wattrang, en dotter till kyrkoherden Hans Wattrang i Torsåker. Barbara blev efter maken Jonas död 1718 omgift med bokhållaren Hans Wallman. Barn i 1:a äkten- skapet: Johannes, född 8 juni 1703 i Hammar, död späd; Hans, född den 19 juni 1704, kyrkoherde i Grundsunda församling; Olof, född 15 maj 1708, i Anundsjö, skolmästare och kaplan i Kristinestad 1730, kaplan i Vörå 1740, död 1770; Ericus, född. 16 april 1710, begrofs den 26 juni samma år; Catharina, född 2 juni 1711, gift med handlanden från Uleåborg, Johan Salander; Carl, född 10 april 1714, lärare i handelslära i Stockholm, slog sig till contrefejande, ritade och målade, blev till sist inspektor på en herrgård i Östergötland, var ock god mekanikus, stor skytt m. m.; Ingrid, född 28 maj 1717, begrofs 2 juli samma år.	Wattrang, Barbro (I3438)
182	Barbro Wattrang, född 1675 i Torsåker (Y). gift (1) 1700 med Kyrkoherden Jonas Tunæus född september. 1661 Skön (Y), död 15 okt. 1718 i Anundsjö, gift (2) Bokhållaren Hans Wallman. Kyrkoherden Jonas Ericus Tunaeus, kyrkoherde (1708-18), född i sept. 1661, son till nämndemannen Erik Isaksson och hans hustru Ingrid Jonsdotter i Tunom, Sköns s:n. Antagen som student den 10 november 1682, kollega i Härnösands trivialskolas 2. kl. 1690 och prästvigd. samma år i Selångers kyrka. Konrektor i Härnösand 1692. Härnösands konsistorium rekommenderade hos K. Maj:t den 17 maj 1707 till Anundsjö pastorat konrektorn Jonas Tunaeus, »som i 17 års tid tjent med berömlig flit och vaksamhet, förer ett allvarsamt och nyktert lefverne, äger predikogåfvor samt vid anstäld examen visat vackra prof. af sin erudition»; hvarpå konungen utfärdade fullmakt dat. Wonsow 21 jan 1708 med tillträde i maj samma åe. Under krigsåren började församlingarna häruppe öfversvämmas af finska flyktingar och under den sista tiden hade han en finsk präst till sin medhjälpare. »Sedan han allenast i 10 års tid under svåraste krigstider och oåren hade med heder och beröm förestått för samlingen och där dragits med några års svår stenpassion, afsomnade han medelst en stilla död 15 okt. 1718 och begrofs i kyrkans kor den 11 nov. » Gift 1:a gången. i mars 1692 med lektor Clemens Rudins änka Anna Asp, dotter till rådman Jöns Asp i Härnösand, och hade med henne en dotter, som jämte modern dog 1697. Gift 2:a gången. år 1700 med Barbara Wattrang, en dotter till kyrkoherden Hans Wattrang i Torsåker. Barbara blev efter maken Jonas död 1718 omgift med bokhållaren Hans Wallman. Barn i 1:a äkten- skapet: Johannes, född 8 juni 1703 i Hammar, död späd; Hans, född den 19 juni 1704, kyrkoherde i Grundsunda församling; Olof, född 15 maj 1708, i Anundsjö, skolmästare och kaplan i Kristinestad 1730, kaplan i Vörå 1740, död 1770; Ericus, född. 16 april 1710, begrofs den 26 juni samma år; Catharina, född 2 juni 1711, gift med handlanden från Uleåborg, Johan Salander; Carl, född 10 april 1714, lärare i handelslära i Stockholm, slog sig till contrefejande, ritade och målade, blev till sist inspektor på en herrgård i Östergötland, var ock god mekanikus, stor skytt m. m.; Ingrid, född 28 maj 1717, begrofs 2 juli samma år.	Wattrang, Barbro (I3438)
183	Barn: Ingrid Eriksdotter (1763 - 1763) Ingrid Eriksdotter (1765 - 1766) Olof Eriksson (1767 - 1796) Karin Eriksdotter (1771 - 1846)	Olofsson, Erik (I3536)
184	Barn: Ingrid Eriksdotter (1763 - 1763) Ingrid Eriksdotter (1765 - 1766) Olof Eriksson (1767 - 1796) Karin Eriksdotter (1771 - 1846)	Olofsson, Erik (I3536)
185	Barn: Karin Karlsdotter (1701 - 1766) Per Karlsson (1703 - 1756) Pål Karlsson (1705 - 1705) Ingrid Karlsdotter (1705 - 1775) Anna Karlsdotter (1708 - ) Anders Carlsson (1715	Pålsson, Karl (I3518)
186	Barn: Karin Karlsdotter (1701 - 1766) Per Karlsson (1703 - 1756) Pål Karlsson (1705 - 1705) Ingrid Karlsdotter (1705 - 1775) Anna Karlsdotter (1708 - ) Anders Carlsson (1715	Pålsson, Karl (I3518)
187	Barn: Malin Olofsdotter (1678 - 1723) Ingrid Olofsdotter (1679 - 1693) Annica Olofsdotter (1684 - ) Per Olofsson (1688 - 1713) Pål Olofsson (1691 - 1743) Levde mellan 1690 och 1705 i Flygge nr 1-2, Liden (Y).	Persson, Olof (I3523)
188	Barn: Malin Olofsdotter (1678 - 1723) Ingrid Olofsdotter (1679 - 1693) Annica Olofsdotter (1684 - ) Per Olofsson (1688 - 1713) Pål Olofsson (1691 - 1743) Levde mellan 1690 och 1705 i Flygge nr 1-2, Liden (Y).	Persson, Olof (I3523)
189	Barn: Märta Persdotter (1687 - 1768) Cecilia Persdotter (1688 - 1760) Karin Persdotter (1690 - 1739) Erik Persson (1692 - 1728) Ingrid Persdotter (1695 - 1696) Anna Persdotter (1697 - 1764)	Eriksson, Per (I3529)
190	Barn: Märta Persdotter (1687 - 1768) Cecilia Persdotter (1688 - 1760) Karin Persdotter (1690 - 1739) Erik Persson (1692 - 1728) Ingrid Persdotter (1695 - 1696) Anna Persdotter (1697 - 1764)	Eriksson, Per (I3529)
191	Barn: Olof Davidsson (1758 - 1843) Jonas Davidsson (1761 - 1843) Jöns Davidsson (1763 - 1766) Ingrid Davidsdotter (1766 - 1785) Jöns Davidsson (1770 - )	Olofsson, David (I3535)
192	Barn: Olof Davidsson (1758 - 1843) Jonas Davidsson (1761 - 1843) Jöns Davidsson (1763 - 1766) Ingrid Davidsdotter (1766 - 1785) Jöns Davidsson (1770 - )	Olofsson, David (I3535)
193	Båtsman David Jonsson Järqvissle, född i Liden, död år 1688, troligen i Säby, Ramdala socken. (K). Det berättas följande i generalmönsterrullan om David. Antagen år 1685 till 2:a båtsmanskompaniet nr. 184 under rusthållet Säby nr 64 i Ramdala socken. Som rusthållare står Sven Månsson och Hans Joensson i Säby. Inskrivningsrulla 1688: Per Jönsson Järkvissle född i Blekinge. Antagen den 1 oktober 1688, 16 år gammal, bjudes istället för David Jonsson som i höstas var af .... till lands commenderad att hugga vedh, och då af en eek ihielslagen.	Järqvissle, David Jonsson (I3568)
194	Båtsman David Jonsson Järqvissle, född i Liden, död år 1688, troligen i Säby, Ramdala socken. (K). Det berättas följande i generalmönsterrullan om David. Antagen år 1685 till 2:a båtsmanskompaniet nr. 184 under rusthållet Säby nr 64 i Ramdala socken. Som rusthållare står Sven Månsson och Hans Joensson i Säby. Inskrivningsrulla 1688: Per Jönsson Järkvissle född i Blekinge. Antagen den 1 oktober 1688, 16 år gammal, bjudes istället för David Jonsson som i höstas var af .... till lands commenderad att hugga vedh, och då af en eek ihielslagen.	Järqvissle, David Jonsson (I3568)
195	Båtsman i Vissland, Torp (Y).	Viberg, Båtsman Lars Nilsson (I1270)
196	Båtsman i Vissland, Torp (Y).	Viberg, Båtsman Lars Nilsson (I1270)
197	Båtsmansänkan Brita Hansdotter dog av ålderdom ett år när socknen härjades svårt av rödsoten	Hansdotter, Brita (I882)
198	Båtsmansänkan Brita Hansdotter dog av ålderdom ett år när socknen härjades svårt av rödsoten	Hansdotter, Brita (I882)
199	Begravd Slottsplatsen S:t Petri Malmö. "Nattmannen Fredrik Wallmarsson i Halmstad dömdes till 10 par spö i Malmö i sept 1729 för att med kniv ha hotat nattmansänkan Elna Eriksdotter. Hon hade tänkt anställa honom" "Fredrich Wolmarsson som den 16 september 1733 blev så illa slagen av bönder i Harplinge socken i Halland att han avled tre dagar därefter (19/9 1733). Ett supgille hade urartat. Vid detta festande som skedde hos båtsmannen Poppelgoija(!) i Flänninge närvarade skarprättaren Jeremias Scharberg och nattmannen Fridrich Wolmarsson - de hade sedan gått in till grannarna på gården och bråket hade varit i full gång efter att skarprättare Scharberg tagit en bouteille i pant (för så kallad "mästermans Styfweren"). Av denna anledning började bråket där Wollmarsson fick flera slag som ledde till hans död. Tingsrätten dömde bonden Jöns Andersson i Frisagården, som ansågs vara den som slog de dödliga slagen, till dödsstraff men som hovrätten sedan ändrade till nödvärn. De inblandade skulle undergå en söndags kyrkoplikt, skriftas och avlösas. Uppgifterna finns i Halmstad härads dombok 1733-34"	Eriksdotter, Elna (I340)
200	begravdes i Selånger i föräldrarnas grav. Passenger Bertil Wernberg Arrived aboard the Stockholm on June 30, 1921 Batch Number: P00010-5 Packet Number: Record Number: Page Ref. Number: 155 Page Line Number: 0024 First Name: Bertil Last Name: Wernberg Age at Arrival: 25y Gender Code: M Marital Status: S U. S. Citizen? No Ship Crew? No Nationality: Sweden, Swedish Place of Residence: Stode, Sweden Standardized Place of Residence: Ship Name: Stockholm Standardized Ship Name: Stockholm Ship Arrival Date: 30 Jun 1921 Ship Arrival Port: New York Departure Port: Gothenburg, Sweden Standardized Departure Port: Goteborg, Goteborg och Bohus, Sweden ID Number: 100105150456 Stockholm Built by Blohm & Voss Shipbuilders, Hamburg, Germany, 1900. 12835 gross tons; 571 (bp) feet long; 62 feet wide. Steam triple expansion engines, twin screw. Service speed 15 knots. 2103 passengers ( 282 first class, 21 second class, 1800 third class ). Built for Holland - America Line, Dutch flag, in 1900 and named Potsdam. Rotterdam-New York service. Sold to Swedish American Line, in 1915 and renamed Stockholm. Gothenburg-New York service. Sold to Additional Arrivals, in 1928 and renamed Solglimt. Shetland Islands service. Rebuilt as a whaling mothership. Sold to Norwegian owners, in 1930. Seized by German Navy, in 1941 and renamed Sonderburg. Scuttled at Cherbourg in 1944. Salvaged and scrapped in 1947. Johan BERTIL Vernberg Födelsedatum: 1895-09-09 Avliden: 1968-11-15 Gravsattdatum: 1968-11- Ort: Torp Kyrkogård: 1926 Års Kyrkogård Församling: Selångers församling Gravnummer: 26 2 193 Del: 2 i. Johan Bertil Wernberg, född es utom äktenskapet den 9 september 1895 i Gransjön, Stöde socken (Y). Som sjuttonåring började Bertil arbeta som skogshuggare åt Vivstavarvs Skogs AB, han bodde fort- farande hemma i föräldrarhemmet. 1921 lämnade han Fanbyn no. 5, där föräldrarna bodde, för att resa till Amerika och Alaska. Han hade fått löfte om att få bo hos sin kusin Leslie som brevledes hade berättat om möjligheterna till att tjäna stora pengar och skapa sig en förmö- genhet. I juni år 1921 bar det iväg från Göteborg med ångfartyget Sverige mot det stora landet i väst, för att stiga iland på Ellis Island den 30 juni samma år. Resan var ingen lyxkryssning direkt, de fles- ta av emigranterna fick bo och leva på skeppsdäcket under den långa resan. Det enda skydd man hade mot oväder som man hade var en pressening som man kunde dra över sig Bertil Wernberg utanför hemmet i Fanbyn Ångfartyget STOCKHOLM Många fartyg har burit huvudstadens namn, särskilt inom örlogsflottan. Inom handelsflottan förekommer namnet STOCKHOLM mera sällan, i varje fall när det gäller större fartyg. Det gamla Swenska Ost-Indiska Compagniet hade ett segelfartyg, som hette STOCKHOLM, som avseglade till Fjärran Östern i december 1737. Svenska Amerika Linien första fartyg fick namnet STOCKHOLM. Hon var byggd i Hamburg år 1900 och ägdes ursprungligen av Holland-Amerikalinjen under namnet POTZDAM. Fartyget köptes av Svenska Amerika Linjen 1915 och gjorde sin första resa under svensk flagg från Göteborg till New York den 11 december år 1915. Under det första året gjordes inte mindre än 7 resor tur/retur med totalt 7.442 passagerare och 53.000 ton gods. Stockholm med sina 7600 hk var utrustad med 2 trippelångmaskiner och 7 ångpannor vilka förbrukade hela 150 ton kol / dygn av de 4.000 ton som hon bunkrade, fartygets maskiner sköttes av 70 man varav 10 maskinbefäl. Flera hundra var man som levde under dessa förhållan- den på skeppsdäcket. Värst utsatta var barnen av vilka många aldrig fick se det nya landet. Det var inte heller ovanligt att resenärerna drabbades av sjukdomar och ohyra, då framförallt löss. Väl framme fick alla emigranter genomgå en läkar- kontroll och ett förhör för att de amerikanska myndig- heterna skulle få bekräftelse på att emigranterna inte förde med sig några smittsamma sjukdomar eller att dom var kriminellt belastade. När så alla procedurer var överstökade utspisades man i en stor förrådsbyggnad som var ombyggd till matsal, inredningen bestod av långbord med tillhö-rande bänkar. Här satt flera hundra människor och Emigranter på ångaren Stockholms däck åt sitt första mål mat på amerikansk jord Efter ankomsten till Ellis Island och New York gick fär- den vidare mot Anchorage i Alaska där kusinen Leslie levde. Bertils tanke var nog att han skulle tjäna ihop en förmögenhet på jakt av pälsdjur kombinerat med guld- letande. Dess värre så gick de flesta pengarna direkt i halsen genom hans problem med starkare drycker, varför han aldrig lyckades skapa något kapital. Hela äventyret slu- tade med en katastrof då han fick fly från Amerika efter att ha slagit en antagonist så illa, i samband med sprit- drickande, så att denne sedemera avled. Hela histo- rien avslöjades när Leslie besökte Sverige i slutet av 1950-talet. Efter hemkomsten bosatte sig Bertil i en timrad stuga i Fanbyskogarna, där han levde fram till början på 1960 varefter han blev intagen på ålderdoms- hemmet i Torp. Matsalen på Ellis Island Johan Bertil Wernberg avled den 15 november 1968 i Torp (Y), han begravdes i Selånger i föräldrarnas grav på 1926-års kyrkogård.	Wernberg, Johan Bertil (I3)